Tomtemanifest för Dans i skolan
2008-12-07
Nu dansas julen in på Nordiska museet i Stockholm den 8
december kl 13.00!
Juledansen med elever från Hjulstaskolan, Storkyrkoskolan, Johan Skyttes skola, Gamla Stans dansskola och Solna Kulturskola är samtidigt en manifestation för Dans i skolan! Ackompanjatörerna i denna manifestation är pianisterna Roland Pöntinen och Staffan Scheja.
Dansen är ännu inte ett självständigt ämne på skolschema för alla barn i Sverige, men i cirka 100 kommuner (av 290) är det numera verklighet och riksdanskonsulenten Cecilia Björklund Dahlgren arrangerar kontinuerligt manifestationer och samlingar för att stödja och inspirera fler skolor att anställa danslärare, gärna i samarbete med danskonsulenter, som senast i samarbete med Gävleborgs Sofia Nohrstedt när två barnkulturveckor i Hudiksvall i november avslutades med en regional konferens om dans i skolan.
Konferensen var startskottet för satsningen på Dans i skolan i Gävleborgs län.
På plats i Hudiksvall fanns naturligtvis Cecilia Björklund Dahlgren från Kulturrådet för att plädera för att danskonsten ska nå alla barn som enskilt skolämne:
– Dansen är livsnödvändig. Den låter barn och unga röra sig mer och utveckla fantasi och kreativitet. De får social träning i dansen, de tränar samarbete och möter andra på ett direkt och härligt vis. Dansen utvecklar det emotionella och ger tillgång till hela känsloregistret. Barnen får använda kroppen, själen och intellektet samtidigt.
– Barnet är sitt eget uttryck. När barn dansar uttrycker de sina egna tankar och upplevelser. Samtidigt får de träna sin kropp och sin motorik.
Men hon upplever att det finns ett motstånd mot dansen.
– Hur kommer det sig att dansen betraktas farlig? Jag tror att det bottnar i kroppsfientlighet och i en stämpel av exklusivitet. Dans för alla barn kräver en annan dansmetodik än den traditionella.
En utvärdering från det nationella centret för god hälsa hos barn och ungdom i Örebro (NCFF) visar att pojkar är nöjda med idrottsämnet om de får mycket bollsport. Flickor vill ha dans men får det inte.
– Ur hälsoperspektiv är det viktigt att även flickorna får röra på sig så varför inte låta dem dansa?
I sitt arbete har Cecilia Björklund Dahlgren tagit fasta på FN:s barnkonvention om barns rätt till yttrandefrihet.
– Det handlar om att se dans som språk. Barn och unga som inte kan ta plats med ord kan göra det med dans. Det är ett internationellt språk som alla förstår.
Ett exempel på vad kan dansen betyda för inlärning är mattedans, där elever med hjälp av kroppen och dansen kan lära sig matematik.
För kultur i skolan finns det nu pengar att söka i satsningen Skapande skola. För 2009 är högstadiet en särskild målgrupp och regeringen anslagit 56 miljoner.
Ewa Mäkitalo, danspedagog I Hudiksvall, berättade att 21 av 22 skolor i kommunen har dans på schemat i en eller annan form. Ett par av dessa klasser visade upp sig för konferensdeltagarna, liksom dansklasser från Gävle och Sandviken.
I det folkbildande inslaget Möt koreografen visade koreografen Örjan Andersson och dansarna i Andersson Dance hur de jobbar fram en koreografi. Först dansade de ett koreografiskt verk som tog 20 minuter, sedan plockade Örjan Andersson sönder det och visade hur han och dansarna gjort och tänkt när de skapade koreografin. Enligt Örjan Andersson ligger dansen som konstform nära musiken med återkommande teman, repetitioner, tempoförändringar och variationer i intensitet.
– Man frågar inte Beethoven vad han menar, sa Örjan Andersson som svar på allt tal om att nutida dans är svårt att förstå.
Örjan Andersson har idrottsbakgrund och började dansa när han var 21 år. I dag är han en av Sveriges ledande koreografer.
Karin Kämsby
Juledansen med elever från Hjulstaskolan, Storkyrkoskolan, Johan Skyttes skola, Gamla Stans dansskola och Solna Kulturskola är samtidigt en manifestation för Dans i skolan! Ackompanjatörerna i denna manifestation är pianisterna Roland Pöntinen och Staffan Scheja.
Dansen är ännu inte ett självständigt ämne på skolschema för alla barn i Sverige, men i cirka 100 kommuner (av 290) är det numera verklighet och riksdanskonsulenten Cecilia Björklund Dahlgren arrangerar kontinuerligt manifestationer och samlingar för att stödja och inspirera fler skolor att anställa danslärare, gärna i samarbete med danskonsulenter, som senast i samarbete med Gävleborgs Sofia Nohrstedt när två barnkulturveckor i Hudiksvall i november avslutades med en regional konferens om dans i skolan.
Konferensen var startskottet för satsningen på Dans i skolan i Gävleborgs län.
På plats i Hudiksvall fanns naturligtvis Cecilia Björklund Dahlgren från Kulturrådet för att plädera för att danskonsten ska nå alla barn som enskilt skolämne:
– Dansen är livsnödvändig. Den låter barn och unga röra sig mer och utveckla fantasi och kreativitet. De får social träning i dansen, de tränar samarbete och möter andra på ett direkt och härligt vis. Dansen utvecklar det emotionella och ger tillgång till hela känsloregistret. Barnen får använda kroppen, själen och intellektet samtidigt.
– Barnet är sitt eget uttryck. När barn dansar uttrycker de sina egna tankar och upplevelser. Samtidigt får de träna sin kropp och sin motorik.
Men hon upplever att det finns ett motstånd mot dansen.
– Hur kommer det sig att dansen betraktas farlig? Jag tror att det bottnar i kroppsfientlighet och i en stämpel av exklusivitet. Dans för alla barn kräver en annan dansmetodik än den traditionella.
En utvärdering från det nationella centret för god hälsa hos barn och ungdom i Örebro (NCFF) visar att pojkar är nöjda med idrottsämnet om de får mycket bollsport. Flickor vill ha dans men får det inte.
– Ur hälsoperspektiv är det viktigt att även flickorna får röra på sig så varför inte låta dem dansa?
I sitt arbete har Cecilia Björklund Dahlgren tagit fasta på FN:s barnkonvention om barns rätt till yttrandefrihet.
– Det handlar om att se dans som språk. Barn och unga som inte kan ta plats med ord kan göra det med dans. Det är ett internationellt språk som alla förstår.
Ett exempel på vad kan dansen betyda för inlärning är mattedans, där elever med hjälp av kroppen och dansen kan lära sig matematik.
För kultur i skolan finns det nu pengar att söka i satsningen Skapande skola. För 2009 är högstadiet en särskild målgrupp och regeringen anslagit 56 miljoner.
Ewa Mäkitalo, danspedagog I Hudiksvall, berättade att 21 av 22 skolor i kommunen har dans på schemat i en eller annan form. Ett par av dessa klasser visade upp sig för konferensdeltagarna, liksom dansklasser från Gävle och Sandviken.
I det folkbildande inslaget Möt koreografen visade koreografen Örjan Andersson och dansarna i Andersson Dance hur de jobbar fram en koreografi. Först dansade de ett koreografiskt verk som tog 20 minuter, sedan plockade Örjan Andersson sönder det och visade hur han och dansarna gjort och tänkt när de skapade koreografin. Enligt Örjan Andersson ligger dansen som konstform nära musiken med återkommande teman, repetitioner, tempoförändringar och variationer i intensitet.
– Man frågar inte Beethoven vad han menar, sa Örjan Andersson som svar på allt tal om att nutida dans är svårt att förstå.
Örjan Andersson har idrottsbakgrund och började dansa när han var 21 år. I dag är han en av Sveriges ledande koreografer.
Karin Kämsby
