Hyllning till de okuvliga ukrainska kvinnorna

De tre ukrainska dansarna Kateryna Kuznetsova, Yekateryna Bysheva och Oleksandra Maksimchuk kom den 21 mars i år till Danmark, efter att Holstebro Dansekompagni hade hjälpt dem ut ur Ukraine. Sedan har de tre ukrainska dansarna varit anställda i Holstebro Dansekompagni, där den associerade konstnärliga ledaren, David Price, har skapat föreställningen ”Mit stille hjem” för dem och sex andra kvinnliga dansare inklusive den konstnärliga ledaren, Marie Brolin-Tani.
Med utgångspunkt i de tre ukrainska kvinnornas personliga berättelser samt dikter av den ukrainske författaren Lina Kostenko är Mit stille hjem på en och samma gång ett rum för sorgebearbetning, vrede och det limbo-tillstånd, som de ukrainska dansarna befinner sig i, samt en inblick i den inre kampen hos människor på flykt. Men föreställningen hyllar också kvinnans okuvliga styrka och den kvinnliga gemenskapen tvärs över globala gränser och generationer.
I den inledande sekvensen upplever vi hur de nio kvinnorna iförda ytterkläder obekymrat dansar omkring barfota. Men plötsligt stannar den gungande musiken upp tillsammans med dansarnas rörelser, när kriget bryter ut. Det illustreras av skrämmande larmsignaler och en lång och obehaglig men ytterst effektfull sekvens av ljusblixtar från LED-ljusrör. När stillheten åter infinner sig, öppnar dansarna ögonen inför en ny verklighet.
Med stor expressivitet dansar den skickliga lilla energiska 28-åriga Kateryna Kuznetsova, som i Ukraina är medlem av Kyiv Modern Ballet Theater, ett desperat och förtvivlat solo, där hon både räcker upp armarna mot himlen och rullar ihop sig helt och hållet på golvet och håller sig om huvudet.
Fint representerar den 63-åriga Marie Brolin-Tani den äldre eller historiska krigsflyktingen, som i alla tider har flytt med en koffert i handen. Igenom hela föreställningen är det en fröjd att se hur hon på scenen följsamt och innerligt utvecklar rörelserna, men även hur hon fullkomligt naturligt ingår i gruppdansen med de åtta unga dansarna.
När hon tömmer sin koffert, visar den sig innehålla jord från platsen hon som flykting har lämnat. Och den karismatiska 20-åriga Yekateryna Bysheva, som före kriget studerade dans och koreografi vid Kyiv University of Culture and Arts, dansar ett kraftfullt och akrobatiskt solo med huvudet helt nere i jorden, som hon via dansen sprider i en cirkel runtomkring sig. Upprepade gånger försöker hon stående att komma i balans på ett ben, men faller istället slutligen i armarna på de andra kvinnorna, som står beredda att fånga upp henne.
Den tredje ukrainska dansaren, den 21-årige Oleksandra Maksimchuk, är utbildad i modern dans ved Dnipropetrovsk College of Culture and Art och har även dansat tre år i Kyiv Modern Ballet Theater. Med sin uttycksfulla mimik och starka sceniska närvaro dansar och poserar hon i sitt solo med ett medvetet påklistrat smil för att tilldra sig uppmärksamheten och hålla borta den ständigt närvarande känslan av ångest inför kriget. Och när hon kommenderar de andra dansarna, finns det väl en glimt av hennes egen roll som danslärare. Men smilet försvinner, när krigets larm och buller återigen tränger sig på och alla kvinnorna finner tröst och styrka tillsammans.
Det råder genomgående ett fint flow i gruppdanserna med allt från svajande och energiska rörelser till djupa inandningar med skuldrorna uppe vid öronen, eller traumatiska ryck och skakningar i kroppen.
Kollaget av ukrainsk musik med sång, körsång och instrumentalmusik med folkloristisk prägel är en stark del av den gott och väl 70 minuter långa föreställningen.
Vissa dansskvenser skulle ha kunnat kortas ner. Men man kan inte vara annat än imponerad över detta första helaftonsverk av David Price, som har skapats på mycket kort tid. Som David Price själv har sagt om Mit stille hjem: ”Vi räddar inga liv med den här föreställningen, men konstens förmåga att samla, hela, lyfta upp och skapa tilltro och hoppfullhet blir bekräftad.

Vibeke Wern