Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 23 augusti 2019

Raveande fauner

2019-01-22

Fakta:

Namn: Queens of the fauns
Koreografi: Frédéric Gies
Musik: Fiedel (Berghain)
Ensemble: Skogen, Dans: Frédéric Gies and Elizabeth Ward, Scenografi: Anton Stoianov Ljus: Thomas Zamolo Kostymer: Grzegorz Matlag/Maldoror
Plats: Skogen, Masthuggsterrassen 3, Göteborg
» https://skogen.pm

För hundra år sedan kunde danskonsten röra upp sinnen. När Vaslav Nijinskij presenterade sin koreografi En fauns eftermiddag i Paris 1912 gjorde han skandal – en förövning till rabaldret vid Våroffer året därpå. Med faunen skapade Nijinskij ny och egen dans, vilket bara det var omskakande. Men det var den sexuella utlevelsen, särskilt i slutscenen, som provocerade mest.
Idag har vi sett i det mesta av den arten på scenen, vad finns att utvinna i en samtida dialog med Nijinskijs faun? Sensuell dans med spridningskraft, visar koreografen Frédéric Gies i Queens of the fauns, som ges på Skogen den här helgen. Gies är fransman, på senare år har han varit verksam i Sverige, inte minst på DOCH,¬ Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. Han är en återkommande gäst hos Skogen.
Mycket av rörelserna i Queens of the fauns är tydliga lån från Nijinskij. Men istället för att låta den ensamme faunen möta ett gäng nymfer, skapar Gies en speglande duett. Här ligger två kroppar, Gies och Elizabeth Ward, mitt emot varandra, i ursprunglig halvprofil. En man och en kvinna, men så avkönade de kan bli i de blänkande latexkostymerna. Det är inte lockelsen dem emellan det handlar om, de två dansarna utgör istället suveränt koordinerade paralleller.
Scenografins textilsjok, som hänger som på tork i två stora parasollkonstruktioner, minner om slöjan som Nijinskij juckade på. Här finns också en rökmaskin som spyr ut dimridåer över scenen. Annars regerar ett trist och snålt lysrörsljus.
Till omtolkningen bidrar förstås den utbytta musiken. Istället för Claude Debussys klassiska preludium strömmar Fiedels tuffa technobeats från datorn – men anar jag en inspiration? Förvånansvärt nog förråar stilen inte de subtila uttrycken i dansen. Tvärtom bidrar den malande pulsen till en återhållen, men successiv stegring.
Från sin liggande pose, med precist genomförda hand- och armrörelser à la Nijinskij, kommer dansarna på fötter och rusar, lika troget, som hans grekiska reliefer i profil tvärs över scenen. Följsamma till technorytmen pumpar Gies och Ward upp rörelserna tills de hamnar i en dynamisk stämning av rave, där jag som publik får lust att delta. Dansarna är helt genomsyrade av rytmen och så synkroniserade att slutscenens sammansmältning blir logisk. Queens of the fauns är danshistoria kommenterad som lust i ett ovanligt dansant samtidsexperiment.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser