Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 18 januari 2019

Minnesföreställning om Per Jonsson handlar mer om de efterkommande

2018-12-13

Fakta:

Namn: Rivers of Färila
Koreografi: Carl Olof Berg
Regissör: Manus och regi: Mattias Brunn
Musik: Görgen Antonsson
Ensemble: Görgen Antonsson, Francoise Fournier, Anders Jacob, Björn Johansson, Magnus Samuelsson, Cecilia Wernesten , Scenograf och kostymör: Charlotta Nylund Maskör: Linda Gonçalves Ljusdesigner: Johan Sundén Ljuddesigner: Bernt Karsten Sannerud
Plats: Folkteatern Gävle
» https://folkteaterngavleborg.se/program/rivers-of-farila/

En dunkel scen med en glaspyramid som enda dekoration. Sex skådespelare i bomullstoppar och mjukisbyxor står rakt upp och ner framför publiken och talar. Eller sitter ner på bylten av ihopvikta filtar och berättar.
Folkteatern i Gävleborg spelar Rivers of Färila, en föreställning om Per Jonsson, koreografen som tog livet av sig 1998 dagen före premiären på hans verk Rivers of Mercury.
Han var extremt fysisk i sitt sätt att uttrycka sig men skildras här med ord, då och då kompletterade med koreografiska citat ur hans verk.
För regi och manus svarar Folkteaterns konstnärlige ledare Mattias Brun, koreograf är hans äkta man Carl Olof Berg.
Texterna som framförs bygger på intervjuer med människor som kände Per Jonsson: Anhöriga, vänner, medarbetare. Skådespelarna gestaltar dessa intervjupersoner. Två av dem, Francoise Fournier och Magnus Samuelsson, har dansarbakgrund, övriga är teaterskådespelare. En spelar folkmusik på fiol, i den här föreställningen är det Magnus Samuelsson. Han och kompositören Görgen Antonsson alternerar i spelmansrollen. Fiolen är också en del av Per Jonsson, som började sin karriär som folkmusiker, innan han gick över till dansen.
Inledningen är trevande och känns som att det hade varit mer intressant att få se någon av Per Jonssons koreografier. Men de kräver professionella dansare med en särskild tyngd.
Föreställningen griper så småningom tag och når en dramatisk höjdpunkt när de olika karaktärerna konfronteras med självmordet. Det är starkt men vad är det vi ser? Fram tonar bilden av en man som levde ett självförbrännande uteliv på Stockholms krogar och gayklubbar, missbrukade tabletter, höll igång kroppen med dansträning, slarvade med maten, slarvade med sömnen, levde i ofrivillig ensamhet efter misslyckade relationer samt åkte in och ut på St Görans akutpsyk utan att få adekvat psykiatrisk eller psykoterapeutisk behandling.
Under tiden, från 1981 till 1998, ägnade han sig åt ett hektiskt skapande: 48 koreografiska verk på 17 år. Han tycks ha varit omgiven av människor som inte förstod vartåt det barkade utan bara tyckte att han var spännande. Otåligt väntade de på nästa koreografi, nästa krogrunda, nästa klubbäventyr.
Ja, visst är det spännande att se någon balansera över Niagarafallet och kanske ramla ner och slå ihjäl sig.
Stor vikt läggs vid Per Jonssons uppväxt i den heteronormativa hälsingska landsbygden och faderns svårigheter att acceptera sonens homosexuella läggning.
Men att komma som 16-årig, oerfaren lantis och göra succé i storstaden kan inte heller ha varit lätt. För den som växt upp i en bondby i Hälsingland räcker det att öppna munnen för att väcka löje, dialekten låter alldeles för snäll och naiv. Det händer till och med under föreställningen i Gävle att publiken skrattar till när en av skådespelarna imiterar hälsingemål.
Per Jonsson var aktiv samtidigt som aidsepedemin pågick, men i föreställningen nämns ingenting om hur han förhöll sig till den.
Den är mer av hyllningsdikt än en undersökning av vad som egentligen hände. Det hade också varit svårt att göra någonting annat utan att såra intervjupersonerna.
I ett brev från Per Jonsson till Mats Ek, som en skådespelare läser brottstycken ur, framstår Per Jonsson som allvarligt sjuk med nedbrytande ångest och rädsla.
Varför fick han ingen hjälp? Kunde den hårt konkurrensutsatta dansvärlden inte tänka längre?
För mig som inte kände Per Jonsson personligen utan bara har knockats av ett par av hans koreografier handlar föreställningen mer om självmordet som livsval och skuldkänslorna hos de som blir kvar, än om honom.

Folkteatern i Gävleborgs föreställning Rivers of Färila om koreografen Per Jonssons liv och död hade premiär i hans hemkommun Ljusdal på Per Jonssons dödsdag den 1 december och spelades sedan i Gävle den 8 december. Efter årsskiftet spelas den från den 26 januari till den 16 februari i Sandviken, Gävle och Ljusdal.

Karin Kämsby

Fler Recensioner

Annonser