Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 15 december 2018

En hyllning till livet med döden i fokus

2018-12-02

Fakta:

Namn: Requiem pour L.
Koreografi: Alain Platel
Regissör: Alain Platel & Fabrizio Cassol
Plats: Théâtre Chaillot, Paris
» https://www.theatre-chaillot.fr/fr/saison-2018-2019/requiem

Requiem for L av den belgiska koreografen Alain Platel, grundare och ledare för les ballets C de la B, och kompositören Fabrizio Cassol är ett verk som verkligen engagerar. Det är verkligen inte utformat för underhålla dig: antingen gillar du det eller hatar du det, och ibland både och på en och samma gång. Verket är ett nutida grepp på Mozarts Requiem, ett verk som den I Saltzburg födde kompositören aldrig avslutade före sin död och som kompletterades med tillägg ”I samma stil”.
Efter att ha varit på en begravning i Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo), kom Cassol, som under många år samarbetat med Platel med en idé om att behålla essensen I vad som anses vara ett Requiem men att även lägga till afrikanska influenser i det.
Resultatet är extraordinärt, en slags världsrequiem till tonerna av dragspel elgitarr, euphonium, likembe (tumpiano) och slagverk. En mässa som sammanför polyfon musik och körsång med afrikanska rytmer, jazziga beats och en bred palett av influenser från olika delar av Afrika och även Indiska traditioner. Orden består av en blandning av Mozart’s Latinska text med dess översättning till afrikanska språk och de 14 musikerna och sångarna både stampar och klappar händerna, svänger på höfterna, viftar med näsdukar i en scenografi som påminner om minnesmärket över Holocaust i Berlin.
I bakgrunden, finns en inramad närbild av L, en kvinna på sin dödsbädd projicerad under hela den timme och de 40 minuter som föreställningen tar.
L. Som visste att hon skulle dö gav sitt tillstånd att filmas och erbjöd Platel att avvända bilderna. Vi får se hur hon sluter ögonen, försöker att le åt människor som omger henne, alltsammans mycket långsamt. Bilderna är även om de är helt fredliga, mycket stötande – stundtals outhärdliga. När hon drar sitt sista andetag vänder hela gruppen på scenen ryggen mot publiken får att se på L. i hennes hjärtskärande situation.
När de framför Miserere nobis (ha förbarmande med oss) med mycket allvar, blir det enormt känslosamt.
Showen avslutas med gumboat dance, en rebellisk dans full av energi och vitalitet. Dansen utvecklades i Sydafrikanska guldgruvor. Via musik och dans lyckas Fabrizio Cassol och Alain Platel ge oss en djupt berörande hyllning till livet.

Simona Gouchan

Fler Recensioner

Annonser