Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 15 december 2018

I skogen som är som en tavla av Miró

2018-11-28

Fakta:

Namn: Black Forrest
Koreografi: Mari Carrasco i samarbete med dansarna Koreografiassistent: Rita Lemivaara
Musik: Mikael Karlsson
Ensemble: Norrdans, med dansarna: César Garcia Steensen, Hanna Nussbaumer, Jakub Medrzycki, Margherita Matia, Viktor Konvalinka, Claudia Furnholzer, Verena Pircher, Tomás Cervinka, Anais Pensé
Plats: Dansstationen Malmö
» http://norrdans.se

En iögonenfallande stor vit arenascen med publiken runtomkring skapar speciell närhet till föreställningen Black Forest från Norrdans, på gästspel på Dansstationen i Malmö.
Dansarna, såväl kvinnor som män bär kjol, utom i några undantagsfall. Detta har förstås en betydelse som kan tolkas på olika sätt, i hur dans genomförs när kjolen hela tiden fladdrar på sitt eget sätt, eller kanske ett underförstått ”kvinnligt” rörelsemönster- trots att män i Skottland bär kilt – eller någonting helt annat. Det sätter i vilket fall som helst sin prägel på Black Forest, vars titel kan tolkas som en metafor för skogens mörker, som kan både locka och skrämma, väsnas och plötsligt bli alldeles dödstyst..
Dock är Black Forest en föreställning med stark belysning på sina skimrande dansare,
till skillnad mot Drone (gästspel på Dansstationen) och Vägsjälar ( gästspel på Bastionen i Malmö) där mörkret ibland nästan tar över i dansföreställningarna.
Så icke här i Black Forest, där ljuset skiner på den väl sammanhållna dansgruppen som skapar intensiv gruppdynamik i snabba rörelsemönster. Den formerar sig i närmast unik livfull energi, ibland i långa rader, som träd i en skog, eller dansare liggande på scen som stock och sten vilka dansarna hoppar över, för att tag sig igenom denna snåriga skog mot okänt mål. Fascinerande stringens och kraft hos dansarna skapar ett abstrakt bildspråk, som i en tavla av Miró, förbipasserande.
Mellan varje del av föreställningen springer dansarna snabbt tillbaka till sina stolar bland publiken i en till-och från-rörelse som gör publiken delaktig i föreställningen.
Dansarnas mimik är lätt gåtfull, indifferent, neutral (till skillnad från mimiken hos dansarna i Drone) vilket gör att publiken kan läsa in sin egen tolkning.
En stark och annorlunda dansföreställning med livlig kreativitet som ger en egensinnig inblick i tankar om människa, skog, frihet: fridfullt lugn och befrielse i dagsljus där man kan hoppa och skutta över stock och sten, kolla trädens styrka och stolthet, uppleva nattens mörker med ensamhet, rädsla och skräck – sedan, dagens ljus igen där dansarna skimrar, tillsammans med tonsättare Mikael Karlssons kongeniala musik.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser