Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 18 november 2018

Andlighet virtuositet och demoner

2018-11-04

Fakta:

Namn: Dans2Go: Salmesymfoni (Psalmsymfoni), Dvorak pas de deux och My Daddy loves Sugar…
Koreografi: Jirí Kylián, Harald Lander, Oliver Starpov
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater Gamle Scene, Kbhvn
» https://kglteater.dk

Självklart bjuder Den Kongelige Ballet även denna säsong på Dans2Go. För detta program-koncept, som bland annat vänder sig en ny och ung publik genom att presentera tre verk i vitt skilda stilarter till ett särskilt lågt biljettpris, har ända sedan starten 2010 varit en stor succé. Som alltid får alla tre verk mycket pedagogiskt ett par ord med på vägen från några av dansarna, som i korta filmklipp ger en introduktion till baletterna.
Djupt betagande är det inledande verket Jirí Kyliáns Salmesymfoni (Psalmsymfoni) från 1978, som förra säsongen ingick i programmet Silk & Knife 2. Aldrig har jag sett Den Kongelige Ballet dansa Kyliáns mästerliga verk till Stravinskijs vackra och lockande körmusik så starkt och innerligt som till premiären på Dans2Go den 23 oktober.
Med sin andlighet och teman om kärlek, liv och död och gemenskap olikheter till trots är Salmesymfoni en evigt aktuell balett. Och verkets många fina duos blev excellent dansade av bland andra J’aime Crandall och Andreas Kaas samt Ida Praetorius och Marcin Kupiñski.
Ett rent pas de deux-verk hör också till Dans2Go, och denna gång är det Harald Landers raffinerade, tekniskt krävande och sällan uppförda Dvorak pas de deux. Den blev ursprungligen koreograferad för tv 1966 och är något av en tour de force, när den ska dansas live på scenen utan möjligheter för längre andningspauser.
I likhet med när Dvorak pas de deux i mars månad ingick i Hübberiet, är det den talangfulla unga kårdansaren Emma Riis-Kofoed och solisten Jon Axel Fransson, som kastar sig ut i de virtuosa neoklassiska stegen med drag av slavisk dans. Och detta pas de deux har en frisk modern look med honom klädd i svarta jeans och T-shirt och henne i enkel kort svart klänning.
Jon Axel Fransson är otroligt flott med sina säkra hopp och piruetter, och Emma Riis-Kofoed har en dejlig naturlig utstrålning i sin koketta tåspetsdans, där nästa allt lyckas. Det är två dansare, som båda har potential til att avancera till solodansare.
Högt ställda förväntningar fanns det på verket My Daddy loves Sugar… skapad av den 23-årige koreograftalangen, Oliver Starpov, som är kårdansare i Den Kongelige Ballet. Redan i våras fanns ett av Stavropovs verk på Dans2Go nämligen Beginning and Ending koreograferat i lite gammeldags neoklassisk stil. Men i det nya verket om sinnets mörkare vindlingar och kampen mot inre demoner känner man att Oliver Starpov nu har fundet ett mer personligt rörelsespråk, som avspeglar balettdansarens kontakt med såväl contemporary dance som hip hop.
Starpov, som själv står för scenografi och kostymer, har tillsammans med Bek Jensens fina ljusdesign lyckats att skapa ett stämningsfullt dystert universum med 11 svartklädda manliga dansare i såväl abrupta som organiskt flyteande rörelser till filmisk elektronmusik och technorytmer.
Meirambek Nazargozhayev är en radierande karaktär som den manipulerande Daddy, och MacLean Hopper gör sina solon fint som den följsamma Sugar. Och uppe i luften svävar den vitklädda Mattia Santini i en genomskinlig lysande kista, som ger associationer till både en lugnande drog och det hinsides.
Återigen visar Starpov både koreografisk talang och god sans för att skapa scenbilder. Men verket hade vunnit på att redigeras här och där till en kortare version.

Programmet dansas på Gamle Scene till och med 18 maj 2019.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser