Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 18 november 2018

Årets mest angelägna föreställning – Mor courage i nutid

2018-06-19

Fakta:

Namn: Hud Krig Hem
Författare: Jonas Jarl
Regissör: Jonas Jarl
Musik: Musiker & kompositörer: Elis Jarl Skute, Joel Metz
Ensemble: Södra Community Teatern, Skådespelare: Abdulhadi "Hadi" Husam Muhi Aldeen, Dana Stojakovic, Loulou Lamotte, Magnus Göransson, Semir Halilovic
Plats: Urpremiär juni 2018 vid Klaffbron i Malmö
» https://www.sodracommunity.se

Publik och skådespelare befinner sig i en mindre tegelbyggnad, troligen en fabrik från tidigt 1900-tal, vid hamnen i Malmö, där skådespelare och musiker på smala pinnstolar möter publiken i det lilla (tillfälliga) teaterrummet.
De två musikerna i hatt och enkla kläder spelar och sjunger nyskriven egen musik med folkviseton lustfyllt. Det är musik som fyller rummet med poetisk atmosfär, som pendlar mellan glädje och melankoli.
Strax presenterar sig Mor Courage (Dana Stojakovic) en parafras, en ramberättelse hämtad från Brechts klassiska pjäs om en ensam mor som tror att hon kan lura kriget, det 30-åriga kriget som pågick på 1600-talet.
Men i Brechts pjäs, skriven i exil i Sverige 1939 , precis innan andra världskrigets utbrott, är det kriget som lurar henne, trots att hon i början är ganska bra på att göra goda affärer på krigstillståndet, sälja och köpa.
Här på Södra Community Teatern är Mor Courage i nutid, hon kommer in barfota med en sliten väska full av gamla upphittade skor, som hon vill ge till sina vuxna barn, en dotter och två söner (eftersom skorna inte går att sälja). Hon rör sig runt den lilla scenen med sin väska och oro, går ut ur rollen som Courage, in i den personliga berättelsen om sin egen historia om flykt, smärtsamt, samtidigt med svart humor.
Därefter presenterar de tre syskonen sina rollkaraktärer med dans, skutt, omtagningar runt den lilla scenen, i kontrast till sina egna berättelser, om att komma som flyktingar till Sverige, den äldre från Balkan på 1990-talet, den yngre mannen från Mellanöstern 2015. Precis som mor Courage skapar de distans, så kallade Verfremdung, som hos Brecht, i gestaltningen av sina roller kontra sina personliga berättelser. Det görs med stark närvaro, konfrontativa snabba kast, drastisk melankoli, med musik, sång, dans och det talade ordets makt.
Föreställningen och rollkaraktärerna befinner sig hela tiden på gränsen, rent konkret både utanför och innanför svenskt territorium, mellan hopp och förtvivlan, mellan fiktion och verklighet. Pjäsen bygger på intervjuer med de medverkande, flyktingar här i Malmö. Det är en fragmentariskt berättelse, ett collage,som hela tiden utvecklas och fördjupas. Det handlar om krig, flykt, utanförskap och berättas med med skratt, gråt, i en intensiv föreställning som är högst angelägen, men utan ett uns av sentimentalitet. Det finns hopp, mitt i all sorg, saknad och utsatthet.
Det är lyssnande, autentisk teater där skådespelarna spelar versioner av sig själva på scenen, på ett dialektiskt sätt. De står på scengolvet barfota, skyddslösa, med största möjliga närvaro.
Det är en av teaterårets bästa, mest angelägna och levande teaterföreställningar.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser