Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 20 augusti 2018

Kabaret som spårar ur och hamnar i diket

2018-06-13

Fakta:

Namn: Mor og far sidder i Grøften
Författare: Line Knutzon
Regissör: Niclas Bendixen
Ensemble: Kapelmester: Jeppe Kaas, Mia Lyhne, Kirsten Lehfeldt, Anders W. Bertelsen og Peter Frodin

Alltsedan italienska commedia dell’arte-skådespelare förde Pjerrot till Danmark i början av 1800-tallet, har karaktären varit högt älskad. På många scener i 1800-talets Köpenhamn kunde publiken uppleva Pjerrot, bland annat i Morskabsteatret på Vesterbro. Teatern kallades även Casortis Teater efter en av grundarna Giuseppe Casorti, som själv älskade att vitsminka ansiktet och spela Pjerrot. Det berättas om Giuseppe Casorti, att han led av melankoli och därför uppsökte sin läkare, som inte kände till sin patients yrke och därför som medicin mot melankoli rekommenderade honom att gå på Morskabsteatret och se Pjerrot!
I dag kan publiken se Pjerrot i nöjesfältet Bakken i Klampenborg norr om Köpenhamn och i Tivoli mitt i byn. Därför är det också naturligt, att Pjerrot-figuren finns med i Tivolis sommarcabaret, Mor og far sidder i Grøften (Mor och far sitter i diket). Grøften är en välkänd restaurant, som er ihopbyggt med den bakre delen av Pantomimeteatret i Tivoli. I cabareten är Pjerrot emellertid inte barnens vän, utan en avdankad, försupen och tämligen frånstötande karaktär. Säkert inspirerat av den historia att det under 1874 skulle ha gjorts en lucka genom Pjerrots garderob till restaurant Grøften, så att han kunde få öl direkt in till sig. I cabareten är Pjerrot dessutom en liderlig typ, der har tillfälligt och annonymt sex i buskarna nere vid Tivoli-sjön. En sådan ton råder i Mor og far sidder i Grøften som mest handlar om diverse ämnen nedanför navlen. Det är väldigt platt och faktiskt ganska trist, humorbefriat och tröttsamt i längden. Ingen läkare skulle komma på tanken att ordinera Tivolis sommarcabaret som kur mot melankoli eller deppression, det skulle kunna få tragiska följder.
Der är för övrigt fyra starka krafter med i cabareten: Mia Lyhne, Kirsten Lehfeldt, Anders W. Bertelsen och Peter Frodin. Bäst är de fyra i ett sång- och dansnummer med paraplyer, som de inte riktigt har kontroll över och därför råkar skada varandra, så att hela scenen långsamt faller isär. Det är både musikaliskt och komiskt gjort. Men ett enda nummer kan inte rädda en föreställning. De fyra skådespelarna försöker att återkoppla till Tivolis 175-åriga historia, men det slutar också bara i strunt. Det finns annars ett anslag till en röd tråd i programme, viket också titeln signalerar: Att barn bliver tappar bort sina föräldrar, när de är på Tivoli. Mens föräldrarna sitter i Grøften och spiser och särskilt dricker, så glömmer de sina barn, som försvinner spårlöst, hävdas det i föreställningen. Vad blir det av dessa barn? Där kunde det ha funnits tillfälle att få in lite svart humor och lite skräckblandad komik, för dessa fyra skådespelare kan verkligen konsten att föra sig och agera som barn. Särskilt Kirsten Lehfeldt har ett kroppsspråk som ett buttert barn, som både kan vara lillgammal och surmulen. Men detta skräckartade spår fullföljs inte alls. Istället ändar det hela med plattityder av det latrinära och sexuella slaget, som ingen tar ansvar för i programmet där det bara framgår att det är dramatikern Line Knutzon som är redaktör.
Orkestern med kapellmästare Jeppe Kaas i spetsen är det bästa med föreställningeg. Orkestern består bara av sex musiker, men de är otroligt fina på att få det att svänga, eller rättare sagt swinge. Det är en ren glädje att lyssna till dem. Man skulle hellre vilja ha hört dem på Pantomimeteatret tillsammans med den riktiga Pjerrot. Tillsammans med Harlekin och Columbine hittar han på upptåg på den lilla pantomimscenen som heter Påfågelsteatern under hela säsongen. Det handlar om klassisk tivoli-underhålldning, som visar, att man inte behöver vara banal för att att det ska bli kul.
Mor og far sidder i Grøften är en del av teaterfestivalen CPH Stage. Festivalen avslutades med utdelning av Reumert priser (danska teaterpriser som delas ut vid avslutningen av varje teatersäsong). Här gick årets hederspris till skådespelaren Olaf Johannessen, som helt eminent spelade dubbelrollen som diktator och barberare i Charlie Chaplins odödliga historia Diktatoren på Nørrebro Teater. Den Kongelige Ballets Spar Dame, koreograferad av Liam Scarlett, fick välförtjänt ett Reumert-pris och utnämndes till årets dansföreställning, och Jón Axel Fransson, blev kårad som årets dansare, bland annat för sitt parti som officer i Spar Dame.
FAKTA

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser