Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 20 augusti 2018

Cirkus förblir cirkus

2018-05-12

Jag skriver dessa rader som en reaktion på Ann–Marie Wranges artikel i Dans nr 2, 2018 under rubriken Cirkus, dans och teater tillsammans. Det traditionella cirkuskollektivet har nämligen, nu mer än någonsin, skäl att öppna ögonen och ta in vad som händer i omvärlden. ”Att repetera in en cirkusföreställning tar mestadels avsevärt längre tid än att repetera in en dansföreställning. – De flesta cirkuskompanier löser problemet med långa reptider genom att spela repertoar medan de tränar in en ny produktion – åtskilliga månader, ja år kan det ta att få en föreställning färdig”, skriver Ann–Marie.
Detta får oss traditionella cirkusutövare att höja på ögonbrynen, vi som är vana vid att artisterna dyker upp med sina husvagnar ett par, tre dagar före säsongsstart, gör ett tekniskt genomdrag, ett genrep och sedan är redo för premiär. Men vad jag reagerar på är givetvis användandet av orden ”cirkusföreställning och cirkuskompanier”, i motsats till ”nycirkusföreställning och nycirkuskompanier”. Där finns det en konflikt och jag ska förtydliga mig men låt mig börja från början.
Den moderna cirkusen föddes år 1768 då den brittiske kavalleristen och konstryttaren Philip Astley fann att man i en volt på 13 meter i diameter, kan utnyttja centrifugalkraften till att stå på hästryggen i full galopp, vilket är omöjligt på ett rakt spår. Då han dessutom blandade sina egna framträdanden med lindansare, jonglörer och komiker samt satte musik till det hela var cirkusen ett faktum. Snart spred sig den nya konstformen över klotet och redan 1787 hade den nått vårt land med det engelska sällskapet Price vilket följdes av flera från kontinenten. 1873 skapade Claes Bergman den första svenska cirkusen och tjugosex år senare startade Brazil Jack den som ännu bär hans namn. Konstformen har under åren genomgått en hel del olika förändringar. Från 1890 talets stora pantomimer med historiska och bibliska motiv till de enorma elefanthordar och djurgrupper som hörde 1900 talets första hälft till. Från mellankrigsårens gigantiska mastodontcirkusar till nutidens mer intima. Från transport på järnväg till landsväg, från resanderum till boningsvagnar. Cirkusen har dock i grunden förblivit densamma och inte förrän 1976 blåste det in friska vindar i form av Cirkus Roncalli och dess direktör, den österrikiske typografen Bernhard Paul. Hans visioner om en cirkus med teaterns ljussättning, poetisk/nostalgisk atmosfär och en genomtänkt regi kom att få en stor påverkan på den internationella cirkusvärlden. Idag har dock även Bernhard Pauls estetik blivit slentrian och cirkusen är på sitt tvåhundrafemtionde levnadsår en trött koloss, pressad från alla håll av, djurrättsaktivism, byråkrati, högre kostnader och avtagande publikintresse.
Såsom varande en i en cirkusfamilj infödd skådespelare minns jag väldigt väl det nyvaknade intresse den fria alternativa teatern under 70 talet vände mot cirkusen som företeelse. Tältprojektet, teaterpjäserna ”Clownskolan” och ”Clownen Beppo” var då tendenser i tiden liksom mim och Commedia dellàrte, inte enbart i Sverige utan i hela västvärlden. De italienska clownbröderna Colombaioni utbildade halva fria teatersverige i slapstick och akrobatisk komik. Fenomenet ”Nycirkus” som snart växte fram ur denna rörelse, sprängde cirkusens gränser kulturellt och konstnärligt. Konventioner och traditioner hivade man obekymrat överbord, tvärtom förekom ett förakt för cirkusfolkets krassa behov av att försörja sig på sin verksamhet. Cirkusen i sin tur fnös åt kontrahenternas naiva idealism och deras behov av statliga bidrag varpå vattentäta skott uppstod mellan de båda grupperna. Allt eftersom cirkusens status senare har avtagit och nycirkusen har anammats av det kulturella etablissemanget har avståndet ytterligare ökat tills det nu inte längre finns några beröringspunkter alls. Nycirkus har blivit cirkus, samtida cirkus är nycirkus och cirkus … ja vad är det?
Ligger lösningen på identitetskrisen i att likt Trolle Rhodin 3, fjärde generationen i ledningen för svenska cirkus Brazil Jack nyfiket närma sig de nya förutsättningarna? I hans värld finns inte distinktionerna mellan nycirkus och traditionell utan bara rätt och slätt cirkus. Trots det kulturarv han bär på, har han fattat beslutet att göra cirkusen helt djurfri enbart för att anpassa sig till den moderna publikens krav. Han har även samma antal damer som herrar i ensemblen och erbjuder veganska alternativ i serveringen allt i förhoppningen att locka yngre besökare. Dessa åtgärder har redan första året gett resultat och nu går han ytterligare ett steg emot en sammansmältning av genrerna. En cirkushelg i Stockholm planeras till hösten då tältflikarna kommer att hållas öppna för alla utövare av nycirkus, såväl under utbildning som proffs. Auditions kommer att hållas för den hågade, workshops med cirkusens artister, seminarium kring cirkusens historia och traditioner samt föredrag om vad som krävs för ett liv vid en turnerande tältcirkus.
”En dag utan cirkus är en förspilld dag” Trolle Rhodin Sr (1917-1997)
Annons om evenemanget med all information kommer i Danstidningens höstnummer 4/2018.

Toni Rhodin

Fler Debatt & Krönika

Annonser