Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 22 september 2018

Scenkonsterna inspirerar varandra

2018-04-06

Cirkus, dans och teater påverkar och utvecklar varandra tillsammans, men ställer olika krav på aktörerna. Att repetera in en cirkusföreställning tar mestadels avsevärt längre tid än att repetera in en dansföreställning.
Det faktum att cirkuskonstnärer också rör sig i luftrummet högt ovanför scengolvet skapar en långt mer svårlöst och tidsödande problematik. Inte bara samspelet artisterna emellan, men också utrustning och eventuella objekt kräver noggrann långvarig repetition för att undvika skador. Åtskilliga månader, ja, år kan det ta att få en föreställning färdig, mendan dansen kräver betydligt mer repetition än de flesta teaterföreställningar. Åtminstone om texten för en teaterproduktion redan föreligger. De flesta cirkuskompanier löser problemet med långa reptider genom att spela repertoar medan de tränar in en ny produktion, och inte sällan spelas en cirkusföreställning betydligt längre tid än en dansproduktion.
Men dansen innehåller också akrobatik, både traditionellt inom klassisk balett, men kanske desto mer inom de populärkulturella dansformerna. Cirkusen har för sin del, tagit sig in både på i teater- och operahus, och att vara lika rytmisk och koreograferad in i minsta rörelse, precis som i dansföreställningar, är ingen ovanlighet.
Den konstnärliga utvecklingen går mot ett bredare spektrum av möjliga uttrycksformer, kort sagt scenkonsterna korsbefruktar varandra och de olika scenkonsterna har också likartade problem. Hur nå nya publikgrupper, hur finansiera stabila strukturer för turnéer och utveckling av nya produktioner? Hur utveckla utbildningarna och hur säkerställa konstnärernas sociala trygghet, särskilt inom såpass farliga och skadefrekventa konstområden som dans och cirkus?
Många frågor vädrades under cirkusbranschens möte Fresh Circus #4, som hölls i Bryssel samtidigt med cirkusbiennalen Festival Up! Europeiska unionen har utnämnt 2018 till speciellt europeiskt kulturår för det gemensamma kulturarvet. Ett arv under utveckling och korsbefruktning, inte bara genom att kulturer från andra världsdelar, men också konstområden närmar sig varandra. När kommer europeiska storstäder lika självklart att hålla sig med cirkus- och danskompanier, som med symfoniorkestrar och operahus och stadsteatrar? Eller anställa cirkusartister och dansare till befintliga scenkonstnärliga ensembler?
Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter

Annonser