Frustar av energi

Urpremiären av Norrdans version av hjältesagan Odysseus ägde rum i Härnösands nästan fullsatta teater. I inledningsscenen dånar stridslarmet. Åtta krigare dansar koreograferad karate man mot man.
Scenen frustar av smittsam energi och kamplust. Känslan förmedlas ut över scenkanten. En rätar på ryggen, får lust att vara med.
I fortsättningen dämpas energiflödet något, men ensemblen berättar historien om Odysseus och hans mäns irrfärder på väg hem från kriget i Troja med stor lust och mycket temperament.
När de hamnar hos cyklopen Polyfemos blir några av dem uppätna. De kvarvarande krigarna räddar sig genom att sticka ut cyklopens öga, här i form av en stor strålkastare högt uppe i högra hörnet av scenen.
När de är nästan hemma öppnar männen, mot Odysseus vilja, en säck med vindar som han har fått av vindguden. Storm bryter ut och de förs åter långt bort från hemmet. Vindarna gestaltas med vindljud och tunn vit plast som dansarna blåser på med lövblåsare.
Scenografin är enkel, den består av flyttbara ljusramper i fonden och längs sidorna. Däremot spelar kostym och rekvisita en stor roll. Dansarna, klädda som krigare i ett dataspel, har många grejor att hålla reda på. Lövblåsarna är deras maskingevär. Några av dem har halvmasker med drag av antik grekisk staty. Då och då kommer någon in iförd antik helmask, kanske är det ödet, en grekisk antik gud eller siaren Teiresias. Det anger en ton av övernaturlighet.
Långa plaströr, sådana som är till för att dra elkabel i, används för att bygga skepp av. De fungerar också som blåsinstrument eller som hinder för Odysseus.
Han spelas av Jakub Mędrzycki, en kraftfull dansare som låter Odysseus möta gudarnas hårda slag med trotsig självtillit. Det är en stark rollprestation med djup insikt i människans villkor och utsatthet. Slutscenen, när han kommer hem och möter hustrun Penelope (Verena Pircher) är andlöst vacker, jorden försvinner under fötterna.
Berättelsen förstärks av musikens rytmiska trummor, sirensång och stridslarm. Musiken tillsammans med sagotonen och dataspelsestetiken gör att föreställningen borde gå hem hos barn och unga.
Koreografen Lenka Vagnerová kommer från Prag där hon har ett eget danskompani. Hon har tidigare skapat Dark Horse och Juhani för Norrdans. Hennes Odysseus är en teatral och berättande föreställning som både underhåller och ställer de djupa frågorna om människans liv på jorden. Ibland gestaltas berättelsen väl bokstavligt. Man behöver kanske inte äta vindruvor på scenen eller använda repliker som ”We come from Troy”.
På ett ställer förekommer en inspelad berättarröst. Det språk som används är engelska. Vad är problemet med svenska? Replikerna är inte så många att det kan vara omöjligt för de internationella dansarna att säga dem på svenska.

Skellefteå 14.3, Östersund 19.3, Sollefteå 21.3, Umeå 26.3, Nacka 5.4, Kalix 10.4, Piteå 12.4, Kiruna 16.4, Haparanda 18.4, Sundsvall 23.4.

Karin Kämsby