Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 29 februari 2020

Limma, laga och lappa ihop inre och yttre verklighet

2017-12-17

Fakta:

Namn: Limmerskan
Regissör: Ellen Nordlund, konstnärlig samarbetspartner Jesper Feldt
Musik: Jenny M. Jensen
Plats: Malmö Dockteater, Hyregatan 4.

Scenen ser ut som en ateljé för en hårt arbetande konstnär med massor av fotografier, bilder och föremål på arbetsbord och golv,
ett överflöd av arbetsredskap som pennor, papper,färg på bord och stolar, framför allt ett oräkneligt antal grå limburkar med röda lock. Det enda som saknas är ett staffli för att
måla tavlor, teckna eller göra skisser i denna ateljé som finns framför och omkring de träbänkar där publiken tar plats för att se Malmö Dockteaters nya föreställning
Limmerskan.
Men i programbladet kallas det man kan uppfatta som en ateljé för laboratorium, The Glue Movement laboratory.
Framför publiken på bänkarna finns en vit filmduk där de första filmbilderna visar galopperande hästar på en motorväg medan Ellen Nordlund, konstnär, skådespelare och performer iscensätter olika projekt och installationer: tecknar och skriver på papper som hon samtidigt filmar med sin mobiltelefon, bilderna visas på den vita duken, två aspekter, två perspektiv samtidigt- skapande och bildberättande- digitala bilder och uttryck mixas med analoga, nya teckningar och klassiskt foto eller diabilder.
I inledningen av föreställningen tar Ellen Nordlund på sig en lång svart mantel (associerar till Döden i Bergmans film Det sjunde inseglet) samtidigt som hon
sjunger Didos klagan ur Purcells opera Dido och Aeneas med texten ”Remember me!!” som en besvärjelse, stående mitt på den minimala scenen.
Limmerskan är Ellen Nordlunds alter ego, den hon väljer för att komma vidare ur sin stora sorg, genom att simma, rimma och limma.
Det finns många dimensioner i denna mycket egensinniga föreställning/performance och konstutställning där allt är genomarbetat, men känns improviserat, sårbart och levande,
i sitt lekande med ord och bild. Det trasas sönder, men lagas med lim och kärlek, går sönder igen, lagas, limmas, om och om igen, som en slags tröst.
Lim och lagning är dels en övning, praktiskt handlag att fixa objekt som gått sönder och måste lagas, dels en metafor för att försöka få ihop livets splittring när man känner sig ensam, övergiven, slagen till slint.
”I glue my clock, tillbaka”, säger hon (växlar mellan språken i samma mening) samtidigt som vi ser henne limma fast en väckarklockas visare av minuter och sekunder.
Hon stannar tiden, om om om igen i föreställningen, där scenen/laboratoriet blir alltmer förtätat av kreativ atmosfär som limmar ihop tid och rum.
Limmet lägger sig som en poetisk massa, över hela föreställningen, mjukt helande.
Tillvaron blir rörlig på ett rörande sätt.
Så slutar första akten, där limmerskan visat upp sina lim-experiment för publiken och därigenom fördjupat existentiella frågor.
I andra akten får publiken röra sig fritt i laboratoriet, gå in i mörka tunnlar, egendomliga rum i ett överflöd av konstnärliga föremål, få perspektiv på olika sätt att
limma ihop yttre och inre verklighet.

Ingela Brovik
Malmö 2017-12-12

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser