Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 14 december 2017

Älska dina bilringar

2017-11-28

Fakta:

Namn: Vanity of Modern Panic – V.O.M.P.
Koreografi: Gunilla Lind
Musik: Kristoffer J. Rosing-Schow
Ensemble: Gunilla Lind Danseteater, Scenografi: Kirsten Victoria Lind. Lysdesign: Peter Bodholdt Løkke. Dramaturg: Betina Rex.
Plats: Dansekapellet, København NV.
» https://dansekapellet.kk.dk

I dessa tider är det ovanligt att ett nytt danskompani ser dagens ljus. Därför är det glädjande att den 25-åriga koreografen Gunilla Lind, med sitt eget nya kompani Gunilla Lind Danseteater nu kan presentera föreställningen Vanity of Modern Panic – V.O.M.P. i Dansekapellet i København NV.
Sedan hon var åtta år, har Gunilla Lind dansat i Dans i Nordvest, som i dag har sin hemvist i Dansekapellet. Här har hon medverkat i flera föreställningar och talangtävlingar, både som dansare och koreograf.
Med stöd från bl.a. Satens Kunstfond, presenterar hon nu sin första helaftonsföreställning. Och Gunilla Lind Danseteater är dessutom det första kompaniet, som får residensplats i Dansekapellet med tanke på att utveckla nästa generation dansare och koreografer.
Inte minst manliga hip hop-dansare har i hög grad genom åren präglat scenen på Dansekapellet. Därför är det nu som en fin motvikt att det är sex kvinnliga dansare som intar scenen i Vanity of Modern Panic – V.O.M.P., som är en blandning av modern dans och fysisk teater.
Både scenografi och kostymer är hållna i nyanser av rosa i det fullständigt absurda dock- och serietidningsartade universum, där de sex likadant klädda dansarna är utstyrda med huvudbonader som sänder tankarna till barockens pudrade peruker.
En massa mjuka rosafärgade tygkorvar i alla möjliga storlekar och nyanser används komiskt som rekvisita och utgör en del av kostymerna när de puttas in under trikåerna och ger associationer till såväl silikonimplantat och stora bilringar. För Vanity of Modern Panic – V.O.M.P. handlar om fåfänga kroppsideal och absurda önskningar om att ha en perfekt kropp.
Ända från starten skojas det friskt i föreställningen, där de sex dansarna synkront listar sig in. Kristoffer J. Rosing-Schows mycket välgjorda musik med bland annat skojiga elektrioniska ljud, latinrytmer och cirkusklanger understryker föreställningen igenom det groteska, humoristiska och det serietidningsartade i det fina samspelet med dansarnas rörelser.
Vi påminns om, att det finns pengar att tjäna på plastikkirurgi och skönhetsindustri när vi hör pengarna rassla i musiken liksom i Pink Floyds Money, och det finns något mekaniskt och dockaktigt i dansarna, när de mimar till musiken. Tävlan, avund och girighet florerar, när var och en av kvinnorna inte får nog korv. Og vi ser dem gå över en catwalk överöst av rosafärgade korvar, som även kan förefalla väldigt potenta.
Många sekvenser är riktigt skojiga och har en fin och säregen rörelsekvalitet. Men flera av dem är för långa, bland annat en duo i mitten, som för övrigt börjar väldigt bra. Som helhet har Gunilla Lind dock lyckats skapa en humoristisk och mycket publikvänlig föreställning i ett konsekvent absurt universum med hjälp av inte bara musiken, men också av Peter Bodholdt Løkkes fina lysdesign och Kirsten Victoria Linds scenografi.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser