Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 20 november 2017

Dansens mångskiftande uttrycksformer

2017-11-04

Fakta:

Namn: Dans2Go: Weimar, Tjajkovskij pas de deux och Vertical Road
Koreografi: Nikolaj Hübbe, George Balanchine och Akram Khan
Musik: Kurt Weill, Peter Tjajkovskij och Nitin Sawhney
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene
» https://kglteater.dk

Under överskriften Dans2Go presenterar Den Komgelige Ballet ännu ett fint och varierat program med koreografier som visar upp några av dansens många uttrycksformer via tre verk. Den här gången ett helt nytt verk Weimar i koreografi av balettmästaren Nikolaj Hübbe, efterföljt av nyuppsättningar av verk från den förra säsongen Balanchines klassiska Tjajkovskij pas de deux och Akram Khans moderna ensembleværk Vertical Road.
Som vanligt i Dans2Go, som vänder sig en ny balettpublik, får alla verk några pedagogiska och personliga ord med på vägen i små filminslag med Hübbe och dansare.
I introduktionen till Weimar, som är koreograferad till musik av den tysk-judiske kompositören Kurt Weil, ger Morten Eggert en kort och fin inblick i tidsandan under mellankrigstiden Och när den karismatiske karaktärsdansaren härefter gör sin entré på scenen i frack med käpp till Mackie kniven går tankarna genast till den farliga ceremonimästaren i filmen Cabaret.
Det blir också associationer till Sally Bowles från samma film när Holly Jean Dorger med svart pagehår och röd charlestonklänning som ett av de bästa inslagen i Weimar, raffinerat och sexigt, utvecklar sin jazziga tåspetsdans till The Saga of Jenny (Sjörövar-Jennys sång).
Här precis som i andra nummer får man också associationer till Tharps balett Come Fly Away.
Susanne Grinder är elegant som den kyligt avvisande kvinnan i lång grå klänning, som lyfts högt upp i luften av tre herrar till tonerna av Je ne t’aime pas, medan det råder en mer jordnära passion när Amy Watson och Caroline Baldwin i tåspetsdans till Surabaya Johnny famnar sina sjömän i gestaltade av Jonathan Chmelensky och Marcin Kupiñski. J’aime Crandall dansar eftertänksamt och längtansfullt sina mycket klassiska steg till Youkali (C’est presque au bout du monde).
Det känns verkligen att Hübbe har skräddarsytt delarna till de medverkande solodansarma och solisterna. Koreografiskt är det inte något banbrytande verk, men det finns absolut fina och gedigna sekvenser även i de inslag där hela ensemblen dansar. Först och främst är Weimar en mycket stämningsfull balett som får god hjälp av musiken, de fint designade 1930-tals kostymerna och en flott ljusdesign.
Kvalitetskoreografi i koncentrerad form får man i Balanchines tio minuter långa Tjajkovskij pas de deux, där det är glädjande att se det unga paret Ida Praetorius och Andreas Kaas med säkert och med smittande dansglädje ge sig här i de krävande stegen. Och det är mycket fint och rörande att få återse Akram Khans kraftfulla, krigiska spirituelle Vertical Road, där bland andra Liam Redhead, Alba Nadal och Tobias Praetorius visar sin utomordentliga sans för det moderna rörelsespråket.

Spelas till och med den 9 mars 2018.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser