Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 14 december 2017

Pinocchio som opera

2017-10-02

Fakta:

Namn: Pinocchio
Författare: Joël Pommerat efter Carlo Collodi
Regissör: Joël Pommerat
Musik: Philippe Boesman
Plats: La Monnaie Bruxelles
» http://www.lamonnaie.be

Flera av de populära sagorna som Rödluvan och vargen och Askungen har under de senaste åren omarbetats för teater av scenkonstnären Joël Pommerat. En annan är Pinocchio som i samarbete med kompositören Philippe Boesman nu blivit en opera.
Alla känner vi till Pinocchio, pojken med den långa näsan, en sprattelmarionett i trä, som försöker ljuga sig igenom tillvaron. I Pommerats version är han ett rebelliskt gatubarn som råkar i händerna på ett resande teatersällskap.
Nästan varje scen inleds av teaterdirektören där han berättar de olika episoderna. Ibland svarar pappan med uppmaningar att sköta sig medan Pinocchio bemöter honom med att allt tar för lång tid. Han vill sluta skolan, ha snabba pengar och leva livet.
Sensmoralen är som alltid tydlig i Pommerats uppsättningar där de fattigaste skildras med stark social patos. Pinocchio i den här uppsättningen känns lite som en initiationsrit. Alla måste vi lära oss hantera vår livssituation. Inte bara barn ställer massor av frågor om vad som är bra och dåligt även alla vi vuxna kan känna oss utlämnade. Och lite av rebell finns väl i oss alla.
Musiken är lika lättsam som texten. Medan pappan använder väl valda ordalag så försöker Pinocchio imitera den undre världens språk. Den enda kvinnan i operan är älvan som förebrår honom för hans dåliga uppförande och ständigt försöker få honom på andra tankar.
Detta parti sjungs av en sopranröst iförd en vit hellång klädnad åtföljd av små älvbarn som befinner sig mitt på scenen liksom Pinocchio också här iförd vit klädnad. T.o.m. näsan är vit och bara växer och växer.
Även Pinocchio sjungs av en sopranröst medan teaterdirektören i de sjungna partierna är en baryton. Men för att operan skall vara komplett behövs en tenor. Den rösten får gangstervärlden, åsneförsäljaren och domaren sig tilldelade. Tänkvärt och fyllt av små kritiska poänger.
Problemet var att allt i slutändan kändes alltför moraliserande. Inte minst i slutscenen då Pinocchio klädd i strikt kostym visas upp av pappan.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser