Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 juni 2017

Komplicerat mellan skådespel och dans

2017-06-19

Fakta:

Namn: Farlige forbindelser
Koreografi: Cathy Marston
Regissör: Cathy Marston
Musik: Jesper Mechlenburg 

Plats: Det Kongelige Teater, 
Skuespilhuset
» http://www.kglteater.dk

I filmerna om den intriganta Marquise de Merteuil, handlar det om en tämligen osympatisk och bisarr lek med andra människors känslor – ett farligt erotiskt spel som slutligen drabbar henne själv. Filmerna om romanen: däribland Miloš Formans Valmont (1989) och Stephen Frears Dangerous Liaisons (1988) – bygger på romanen Les Liaisons dangereuses, d v s Farlga förbindelser från 1782 av Pierre Choderlos de Laclos. Christopher Hampton har skrivit en pjäs baserad på romanen, och nu sätter Det Kongelige Teater upp en föreställning om denna till synes odödliga historia. Den brittiske koreografen och regissören Cathy Marston har skapat verket Farlige forbindelser, där hon blandar dans och skådespeleri till musik av Jesper Mechlenburg.
I föreställningen spelas Markise de Merteuil, samtidigt av en skådespelare och en dansare, och samma sak gäller för Vicomte de Valmont.
Cathy Marston arbetar nämligen med en parallellhandling i en annan tid och vill därmed sätta fokus på två sidor av samma historia samtidigt. Under dansarnas vidareutveckling av dramat låter hon Markise de Merteuil och Vicomte de Valmont – i skådespelarnas gestaltning – diskutera karaktärernas göranden och låtanden tio år tidigare. En tämligen omständlig och tungrodd berättarteknik.
Från filmerna minns vi berättelsen som en erotisk kommedi, men Cathy Marston gör inte samma tolkning. Här finns det ingenting att le åt, allting är bara allvarligt och seriöst. De charmerande förförelsekonsterna eller den erotiska lockelsen saknas, istället handlar det om cynisk brist på empati och utnyttjande av andra människors känslor. Markise de Merteuil och Vicomte de Valmont väver tillsammans en väv av lögner, som de slutligen själva fångas i, men dessförinnan har de hunnit såra unga hjärtan och förgjort människors framtid.
Men det hela har kanske blivit lite för allvarligt och självtillräckligt? Eller är det kanske bara skådespelarnas utmattande dialoger och ropande monologer som gör att det hela verkar oändligt högstämt och humorbefriat? Dansen bromsas i varje fall upp av de alltför många orden, som om det vore politik eller bruksanvisningar till elektroniska apparater som det hela handlade om, och inte om känslor. Blandningen av skådespel och dans blir till en tung cocktail, där det nästan inte finns utrymme för dansen. Bäst fungerar de scener där dansarna är ensamma på scenen och använder sig av scenografins stolar som sina danspartners. De kryper igenom stolarnas ryggar, som för att demonstrera den penetrering det handlar om i det sexuella dramat.
Det är Steffen Aarfings scenografi, som gör det starkaste intrycket. Han har skapat en imponerande överdimensionerad spindelväv, som symboliserar den väv av lögner som Markise de Merteuil och Vicomte de Valmont skrupölöst skapar som rent tidsfördriv. I spindelväven är stolar fångade som symboliserar de människor som har strukit med i deras ränkspel. Ett konspireration som dessvärre aldrig blir spännande eller angelägen.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser