Teaterfestival med dans i 3D

Medan en osedvanlig värmebölja drabbar Köpenhamn och den elektroniska musikfestivalen Distortion förvandlar gatorna till ett stort party, pågår även teaterfestivalen CPH Stage och försöker locka in människorna i det skuggiga mörkret. Om man inte vill vara inomhus i det fina vädret, bjuder festivalen också på utomhusföreställningar i parker, på kyrkogården och ständer. CPH Stage är en öppen teaterfestival, där konstnärer, teatrar och producenter visar prov på fina föreställningar och ofta av det mer experimenterande slaget. Dramatik, teaterkoncerter, performance och dans från hemlandet och utlandet finns på programmet i den 12 dagar långa festivalen, som avslutas med utdelningen av teaterpriserna Årets Reumert.
Scenen är inomhus och i det avseendet traditionell, när den tidigare Reumert-vinnren Tina Tarpgaard visar sin föreställning Stereo på Operaens lilla scene Takkelloftet, och publiken behöver inte solglasögon för att kunna se något. Däremot behöver vi 3D-glasögon, eftersom föreställningen visas i 3D-scenografi skapad av softwarekonstnärerna Ole Kristensen och Johan Bichel Lindegaard. Dansen med Fanny Barrouquere och Jonas Örknér är således inte bara en duett mellan en man och en kvinna, men också mellan illusion och verklighet samt koreografi och teknologi.
Med 3D-glasögon på näsan ser publiken hur väggarna rasar och golvet krackelerar, som is som töar och smälter bort. Scenen är som ett stort pusselspel, som löses upp, och bitarna verkar flyta ut mot ansiktena på oss i publiken. Men det finns ingen anledning att sätta på sig skyddshjälmen, allt är bara en illusion som man lätt kan konstatera så fort man tar av sig 3D-glasögonen. Da de vita ramarna löses upp, uppstår ett rum som verkar vara oändligt, vilket understryks av Deborah Vlaeymans’ ljuddesign. Här finns klanger, som ljuder som om de kom från ett fjärran universum, de djupa basgångarna verkar däremot härröra från jordens inre.
De två dansarna Fanny Barrouquere och Jonas Örknér hänger samman som siamesiska tvillingar och verkar vara oskiljaktiga. De klamrar sig ihop med varandra, lyfter varandra och hänger på vrandras kroppar i svåra och kraftfulla positioner. Två kroppar som rör sig som en. Stereo betyder att splittra upp en signal till två, och när de två dansarna slutligen skiljs åt, försvinner de in i scenografins oändliga rum. Kanske möts de igen, eller kanske de möter en annan partner där ute i det nya okända rummet.
Stereo är en annorlunda och intressant modern dansföreställning, där den ny teknologin utforskas och på ett seriöst sätt tas i bruk. Tina Tarpgaard har tidigare undersökt förhållandet mellan dans och teknologi och arbetet med den interaktiva videoscenografi i de prisbelönade dansföreställningarna Frost och Living Room. Det finns redan mycket konstnärlig utforskning av 3D-universet , men Tina Tarpgaard har kommit en bra bit på vägen och är nu den absoluta föregångaren när det gäller att implementera de nya teknologierna på den danska dansscenen.

Se vidare www.cphstage.dk/program/

Torben Kastrup